arkadia

Cairns är på så många sätt likt den bild jag hade om hur våra Australien-dagar skulle vara. Vi spenderar större delen i goda vänners lag, framför och i polen, i någons lägenhet eller bara ute på stan. Det är lätta dagar där, även om vi är urfattiga, problemen tycks långt borta.

Iallafall, för att berätta lite om mig själv:
Jag bor inte med alla andra, jag bor med en smått små-psykotist spanjorska i 35-årsåldern.
Hon brukar skrika åt tvn när nått som inte borde hända händer. När Wall-e nästan dör tillexempel, eller när David Schwimmer i Friends vägrar säga att det var hans fel att det tog slut med Rachel.
I början roade det mig, men allt eftersom kan jag inte hjälpa att känna mig lite, lite osäker i mitt hem.
Hon lagar dock mat åt mig ibland, och lägger det i en liten bunke med mitt namn på, på min hylla (den nedersta) i kylskåpet.
Sen frågar hon en gång i timmen om jag ätit det ännu
-Nä. svarar jag.
-Gillar du inte kyckling? säger hon.
-Jo, jag är bara inte hungrig.
Sen går hon på toa, och jag fortsätter att titta på tv eller vad jag nu ockuperar min tid med.
Efter en timme frågar hon igen.
Då tar jag fram kniven och cuttar henne.
Då svarar jag leende:
Nä, jag är fortfarande inte hungrig.

Jag har hemlängtan ibland, jag saknar gitarr vänner och xbox. Och mor och far förstås. Och mat, riktigt mat.
Scan liksom. Och jobb. Ja, jag saknar att jobba. Eller snarare känslan av pengar och att komma hem på kvällen, dödstrött och lägga sig en timme framför tvn innan man går och lägger sig.

Nu ska jag ut till polen och kanske sola lite, jag är vit som ett lakan faktist.
Men jag skyller det på regnperioden, smutsen rinner av liksom.
pusskram kärleksbarn
-micke