arkadia

                                                        Boyaka-cha!


Sådär torde jag sett ut ungefär, om jag varit tonåring på det glada 80-talet och hetat Tommy.
Eller Stefan. Steffe.
Sådär härligt hård liksom.
Skulle bergis kunna mula majjen.
Med snö då.
Om några år skulle jag hamna i parken
-97 skulle jag bergis pantat flaskor och lyssnat på progg.
Skulle nog fått en andra chans -04 med Lotten från charken, men sabbat det och gått i själslig konkurs redan året därpå.
Ni skulle nog kunna se mig i parken om ni sprang ner.
Jag skulle sitta där, bara supa i mig glåporden ni kastade.
Tommy T-Röd, Trög-Tommy. Peddo
Föräldrar skulle berätta för sina barn att hålla sig borta.
Jag skulle bli en rollmodell av "Hur man inte ska vara" och när du väl kom på ditt barn med den där första flaskan cider skulle du varna honom att inte bli som jag.
Berättat hur jag en gång i tiden haft känslor och en karriär. En framtid.
Men hade tittat för djupt in i flaskan en gång för mycket, och hade nu bytts ut mot en mekanisk varelse vars ändå uppgift i livet var att dricka folköl i parken och prata om svunna tider.
Och åja, nog våldtog jag allt, lite då och då, det visste ju alla.
Och om ett mindre inbrott begåtts, nog hade Tommy alltid lite extra kosing passande just då, nog hade någon snorunge sett att Tommy minsann hade haft en egen flaska brännvin just den dagen

Jag är förbannat glad att jag inte heter Tommy och växte upp under 80-talet.

Förövrigt är bilden snogg från en annan blogg.
klang.blogg.se
Jag har själv inte vågat läsa.

-micke, superhjälte.