Kungahuset rasar

Alla från Australien, eller i vart fall Queensland, kan dra raka vägen åt helvete och sedan köra sina fruktfarmer långt upp i röven. Jag och Mke-fsk är tillbaka i Cairns. Jobbet visade sig vara allt annat än vad som utlovades. Här är själva dealen som den såg ut från början:

17 dollar i timmen
40 timmar i veckan
Boende för oss båda

Atherton, staden som aldrig, någonsin sover.

Det visade sig ganska tidigt att vi blivit rejält halade av de här utsugarna till människor. Vi fick dela en 90-säng första natten, trots att vi bokat rum. Det var dock rätt mysigt. Men. Vi fick inte börja jobba på måndagen som utlovat, utan skulle istället börja på onsdag. Och vi skulle tydligen inte få timlön utan vi skulle få betalt för hur mycket vi producerade.

Vi pratade med folk på stället som hade tjänat 30 dollar efter en hel dags hårt, skitigt arbete. 30 dollar. 170 kr, knappt.

$ 30
- skatt $ 10
- boende $ 24
= minus 4 dollar om dagen. WTF?

Alltså får man betala någon typ av avgift på 4 dollar om dagen för ett skitjobb som ingen vill ha . Sen ska man ha råd att kanske käka något med. Och spara pengar. Verkar den här ekvationen omöjlig? Vi kände inte att detta var optimalt för oss så vi fick med krossade förhopnningar om en liten reskassa åka tillbaka till Cairns.

I min mening är inte helt ok att utnyttja redan fattiga backpackers. Det provocerar mig att giriga feta män i medelåldern kan komma undan så enkelt med det.

Jag hoppas att de sover riktigt gott, de feta männen i medelåldern. Jag hoppas de sover så gott att jag tyst kan smyga in i deras hus. Så gott att jag sedan tyst och diskret kan kväva dem i sömnen med deras egna huvudkuddar. Långsamt.



Jag är glad att vara tillbaka.

Erik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0