arkadia

Jovars. Jag åkte till Sydney vid fem i morse efter en livad kväll och natt. Tråkiga avsked såklart men en rolig natt på det stora hela. Sov två-tre timmar på planet ner. Det var skönt. Idag har jag mest strosat omkring i stan. Det första jag la märke till är att det är kallt här om man jämför med Cairns, med andra ord behagligt istället för värme från helvetet.



Nu har jag spenderat mer än 18 timmar helt ensam, så länge har jag inte varit ensam på 5 månader. Det känns konstigt, men ändå väldigt skönt. Fått lite tid att tänka nu när resan lider mot sitt slut. Om några dagar är jag hemma i trygga Sverige igen. Känns vansinnigt. Jag är lite nervös faktiskt. Jag vet inte varför men det känns pirrigt.

Australien är konstigt. Jag fattade aldrig hela den här backpackergrejen. Backpackers är vidriga människor. De kan delas upp i två ganska tydliga grupper.

1. Charterbackpackers - Charterbackpackers är ofta från England, Irland, Tyskland eller Sverige. De lever i flock och vill helst inte beblanda sig med resande från andra nationer och behandlar sina månader i Australien som om de vore en vecka på Ibiza eller i Aya Napa. Ett jävla drickande helt enkelt. Vidrigt.

2. "Äkta backpackers" - Äkta backpackers tror att de måste se allt innan de åker hem, ALLT. Man måste helt enkelt åka 4 timmar med flyg och sen dubbelt så många i buss för att se Ayers Rock, en jävla sten mitt i öknen. Vad är grejen med det? Man måste även låtsas vara intresserad av ursprungsbefolkningens kultur samt betala dyrt för en guidad tur genom tät regnskog. Ni förstår, hysteri helt enkelt. Äkta backpackers klär sig i kakhifärgade funktionskläder. För fan, lugna sig.

Jag? Nej jag är ingen backpacker, jag har resväska. För övrigt så är hela grejen förlegad, backpackerfenomenet är så vanligt att det ofta inte känns mindre turistigt än att åka på en tvåveckors till någon fritidsresor-resort i Thailand.

Nu lät jag negativ, det var inte meningen.


Erik